Fjärranalys och misslyckat bollprojekt
Ja, som vanligt har det varit skola idag igen... Kursen känns fortfarand jättekul, kanske är det just fjärranalys jag ska inrikta mig på... 
Det finns mycket att välja på men det här känns verkligen kul... Jag hittade en jättebra sida som beskriver just det vi håller på med om någon som läser här skulle vilja veta. Den sidan hittar du här. I högerspalten står det "Testa fjärranalys" och där får man hjälp med tolkningen så att man förstår vad det går ut på.
Kul, kul tycker jag...!
Ikväll var Nikita och jag hos frisören. Jag blev som tur var klippt (det var hög tid) medans Nikita roade sig med att äta flugor. Hon blir lika förvånad varje gång hon lyckas äta en och den försvinner. Hon letar efter den fast hon precis svalt den, hihi...
På vägen hem stannade vi till vid underbart vackra sjön som var alldeles spegelblank. Det var helt fantastiskt fint med den röda solnedgången som visade sig i vattenytan.
Jag var så betagen att jag antagligen kopplade av hela hjärnan...
Det som hände var att Nikita förväntade sig att en boll skulle kastas ut i vattnet så hon kunde simma och hämta den (det brukar vi göra), den enda boll jag fann i bilen var av typen gummiboll med snöre (normalt använder vi tennisboll). Nåväl, det kan väl kvitta tänkte jag och kastade ut bollen i vattnet. Den sjönk som en sten!!! Nikita hade naturligtvis kastat sig ut efter den och simmade nu runt och letade intensivt... Tänk att hon har en så korkad matte... 
Hon tänkte inte ge sig heller den stackars hunden...
Jag letade upp en pinne som skapade intresse. Kastade ut den så hon fick simma och hämta den istället. Nöjd och glad kommer hon in och lämnar den. Jag kastar ut den igen och vad händer då...
Jo, den landar mitt bland alla förtöjda båtar vid bryggan...!!! Alla linor, bojar och liknande gjorde nu att hon inte kom åt den.... Suck, hon måste verkligen undrat om jag lämnat hela hjärnan hemma...
Jag fick ta och leta upp ytterligare pinne... Denna gången fick jag åtminstone till ett bra kast...
Tredje gången gillt sägs det ju... 
Haha! Hjärnsläpp kallas det.
Men det kan man lätt få när det är vackert! =)
Nikitas mormor Eszan hon dök! efter stenar. Det var alltid lika roligt att se. Hon var en extrem hund, blev godkänd i vattenprov vid 10 års ålder. Maria tävlade även med henne och de blev uppflyttade till elitklass.
Hihi, Nikita har kanske fått en liten gen av mormor även om hon inte dyker... Hon älskar i alla fall vatten och simmar gärna och mycket...
Dykt har hon aldrig gjort men stoppar gärna ner huvudet i grunt vatten om hon ser något hon vill ha.