Fy vad livet kan vara orättvist...

Fick veta idag att en gammal kompis till mig gått bort i leukemi för ca 1 1/2 år sedan. Hon har då varit lite över 30 år och lämnade två små barn efter sig.
Sista gången jag pratade med henne hade hon varit sjuk ett år men hade då fått benmärgstransplantation och proverna såg positiva ut. Hon var mer eller mindre friskförklarad som jag förstod det.

Kan inte låta bli att tänka på henne nu. Jag minns henne som ovanligt positiv och glad människa. Det var omöjligt att vara på dåligt humör i hennes sällskap...

Det känns så fel att hon är borta och jag retar mig att vi inte "träffades snart" som vi bestämde när vi sist pratade.

Om det finns en himmel och ett helvete, så är jag i alla fall säker på att hon är i himlen och har det bra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback