Anne-Lis blogg

På något märkligt sätt verkar det finnas många fler måndagar än lördagar på ett år, undras hur det kan vara så...   

I fredags anlände Lars. Han fick ingen rast och vila utan fick genast hänga på hem till Pär och Lotta där vi mötte upp med Jessika och Martin. Färden gick vidare ut på landet till Siw som fyllde 50 år för någon vecka sedan. Siw visste inte att vi skulle dyka upp och överraska henne men Jessika hade kontrollerat med hennes man så att hon skulle vara hemma. Det visade sig vara ett smart drag att kolla med Einar, han hade nämligen tagit hem smörgåstårta till oss dagen till ära... Mums! Honom ska vi förbereda fler gånger, hihi...

I lördags jobbade jag tyvärr, men fick njuta av Lars sällskap som kom dit och var gäst hos oss. Han hade sällskap av Jens, Gunilla, Annika och Lars, och det lät i alla fall som om de hade roligt. Gunillas skratt klingar verkligen högt över borden, härligt...   

Igår startade dagen med helgens allvar, denna veckans räkneuppgifter blev avverkade.... Tänkte att det var bäst att få det gjort medans jag hade Lars i närheten som kunde assistera. Otroligt skönt att ha det gjort!

På eftermiddagen körde vi hem till Katri och Jonas (Kennel Dubion) som har huset fullt av valpar. De har fått två kullar, 11 valpar i den ena kullen och 3 i den andra. Det var svårt att ha koll på alla så att det gick att räkna men jag tror det var 12 valpar som fanns där för att anfalla oss, där 11 var åtta veckor och 1 på nio veckor...  Helt bedårande söta naturligtvis och de är så roliga i den där åldern. Det fanns en helt klarlagd strategi i de små liven som var :
Anfall - Hugg - Släpp INTE taget...   

Det är ju inte utan att man blir sugen på valp när man träffar dem men det är bara att vara realistisk och inse att det inte finns tid och ork nu. Dessutom har jag ännu inte kommit över Nikitas valptid än, det var kul men OTROLIGT slitsamt... puh...  Ganska skönt att ha en vuxen hund... Dessutom är det världens finaste hund...  

Idag har jag varit och lämnat Lars på Sturup. Det är lika tråkigt varje gång... Hoppas, hoppas, att saker snart faller på plats så vi kan träffas oftare... Det är tomt här utan honom...